Mitt namn är Aleksandra Malmgren Parnes och jag är född 1949 i Polen. Mitt första minne av mig själv är när jag som sexåring designade hem och kläder åt dockorna och smyckade dem med min egen konst. Medan jag gjorde det undrade jag varför det till synes genomskinliga vattnet i havet byter färg; varför växterna i trädgården är gröna, fast ändå är väldigt olika; och varför bygger människor hus som är så olika? Då skolan inte kunde svara på mina funderingar fick jag ”konstöva” hos stadens konstnärer. Det varade under hela grundskolan och gymnasiet. Konstskolan fick jag tyvärr inte börja på då familjen ansåg att tekniken var min framtid. Målet var att jag skulle bli landsarkitekt men pga det politiska läget i Polen blev jag abrupt som 21-åring tvungen att flytta från landet och sedan 1970 bor jag i Sverige.
Mitt konstintresse fick utövas vidare vid sidan om arbete som systemansvarig dataingenjör i Malmö. Min konstdebut i större sammanhang, Vårsalongen på Liljevalchs 1987 fick mig fast i konstnärskapet och det blev startskottet för ett dubbelt liv. Ett intressant dagligt arbete med människor fick delas med glädjen att måla, gravera, teckna och studera andra konstnärer på egen hand. Jag har över åren arbetat med många olika konsttekniker och jag använder idag akryl och en blandteknik av akvarell och gouache samt lackfärg.
2000 tog jag steget och påbörjade ett konstnärsliv på heltid och idag arbetar jag i min egen ateljé På Stenberget i Tyringe.
Ända sedan min barndom har jag kontinuerligt fortsatt att undra över naturens storslagenhet och människans nedbrytande inverkan på den. Med mina motiv vill jag uppmärksamma människans destruktiva förhållande till allt hon rör vid och lämnar efter sig och främst, hur hon decimerar den magnifika djurvärlden. Jag fascineras även av tidens långsamma verkan i Sveriges mycket vackra fjällvärld lika mycket som den destruktiva utbyggnaden på all världens stränder.
Jag inspireras av ursprungsfolkens konst från olika delar av världen och jag vill lyfta den som den grund den utgör för all konst och det är något jag använder gärna som mönster på mina vikskärmar.
Nu, på grund av ögon sjukdom måste jag välja en annan teknik för att kunna utrycka mina tankar och där med kan min aktuella utställning ses som retroaktiv. Mina nya verk har samhället i fokus.
Aleksandra är en engagerad, berättande konstnär. Realistiska men utan att bli övertydliga blir hennes målningar ett kraftfullt ställningstagande mot människans nedbrytande inverkan på naturen. "Och detta vatten som inte har någon egen färg men ständigt byter färg" och "varför tänker inte människor till innan?" undrar hon.